Slacktivism: slackigt, inte aktivt.

Slacktivism Stenmark Malin GöranssonVårt sätt att interagera med varandra har förändrats radikalt under de senaste åren vartefter användningen av sociala medier ökat explosionsartat. Interagerar vi på ett nytt sätt agerar och reagerar vi också på nya sätt. Vi gillar och delar, taggar och kommenterar, allt för att visa vår ståndpunkt i olika frågor. Men bryr vi oss eller kommer vi undan för lätt? Slacktivism är fenomenet.
 

Vad är slacktivism?

Ordet är en hybrid av de två motsatserna “slackerskapet” och “aktivismen”. Vilket givetvis är en menad ordlek som jag tycker säger något om vår samtid. Vi vill väldigt gärna hitta ett sätt att vara aktiva samtidigt som vi är passiva. Vi vill också väldigt gärna vill sitta still och äta samtidigt som vi är smala, skrika ut vår åsikt och vara anonyma, profilera oss och vara breda, vara extremeffektiva och ostressade på en och samma gång. Slacktivism är definitionen på bland annat nätbaserad aktivism som går ut på att stödja olika sakfrågor, främst i sociala medier, och därigenom visa världen var man står och känna att man har bidragit till något. Det kan ta form i att man gillar sidor som stödjer eller tar avstånd från olika saker eller att man byter profilbild till någon symbol för att uttrycka stöd. Men där slutar engagemanget. Den hårda beskrivningen är att delta på enklast möjliga sätt utan att i praktisk mening uträtta något annat än att  tillfredsställa sin eget dåliga samvete för att man inte engagerar sig.

Vad gör slacktivism?

För något gör det väl? Man kan ju hoppas, men bättre kan vi.

Fördelar

Den uppenbara fördelen är synlighet för sakfrågor. Eftersom slacktivister faktiskt hjälper till att sprida sitt upplevda deltagande i sina egna nätverk får frågorna bättre spridning än de annars skulle fått. Det är möjligt att en del slacktivism bidrar till att föra upp ämnen på exempelvis politikers dagordningar och på så sätt fungerar som en slags digital folkrörelse.

Många resonerar att det är väl bättre än inget. Kanske. Dock är jag rätt övertygad om att det tillfredsställda samvetet en slacktivistisk handling bidrar till i många fall sätter en definitiv punkt för den tillstymmelse till ambition att faktiskt agera som flammade upp där just innan vi “likeade”.

Människan har i alla tider strävat efter att underlätta för sig geonm att uppfinna hjälpmedel, eliminera hot mm. Möjligen är fenomentet slacktivism bara ett bevis just det, att om vi ser (eller skapar) chansen att komma undan enkelt så kommer vi ta den. I så fall får man kanske ta det goda med det onda och värdera den ökade medvetenhet som slacktivism ändå bidrar till. Men ska vi nöja oss med det?

Konsekvenser

Många menar att slacktivism är en av de allra renaste formerna av egoism, en godhetsonani utan dess like. Detta på grund av att fenomenet låter en person både känna sig god och visa upp det för världen på ett snyggt och ordnat sätt utan att egentligen ha lyft ett finger. Man brukar säga att äkta aktivism måste öppna upp för en faktisk förändring och att detta är en omöjlighet utan någon form av kostnad. Kostnaden kan bestå i en gärning eller ekonomiskt bidrag.

Man bör fråga sig varför man utövar slacktivism, var står du i frågan, är du beredd att vara del av den och framförallt varför? Handen på hjärtat, hur tungt väger det faktum att ditt sociala nätverk kommer se ditt “engagemang”? Organisationer gör det ändå ganska lätt för oss att delta. Det är inte väldigt mycket jobbigare att bli medlem i en organisation än att gilla deras facebook sida men handlingen väger väldigt olika. Organisationers medlemsbas kan många gånger bidra till deras politiska tyngd inom det område de verkar.

Min åsikt är nog kort och gott: du kan inte påstå att du agerat om du inte har det. Jag förstår att det känns mycket bekvämt att kunna sitta kvar i soffan och trycka på en knapp istället för att gå ut på torget och visa sitt stöd för en sak men för att citera Austin Powers, international man of mystery:  

- And I want a solid gold toilet but it’s just not in the cards now, is it?

Comments

  1. says

    Samtidigt har jag en känsla av att tiderna håller på att förändras. Det kommer bara gå sjuuukt långsamt. När jag tittar på mina vänners aktiviteter så ser jag faktiskt att den har blivit mer handgriplig. De har börjat aktivera sig mera. Man skickar pengar hit och dit och ställer upp på demonstrationer och deltar på andra event av olika slag.

    Jag har läst om fenomenet, och känner igen det du beskriver men aldrig sett ordet slaktivism, jag både älskar och blir bekymrad över ordet och dess innebörd, Men jag tror och hoppas på att ren och skär aktivism håller på att blir starkare, ofta med sin start och grogrund på nätet. Typ föräldravrålet som har blivit ett europeiskt fenomen. Det skulle bli så mycket bättre om det skedde så klart.

    Men tack för inlägget. Och det nya ordet.

Leave a Reply to Andreas Rosell Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>